Rost rasslar
flinka fingrar har trasslat till mitt hår, tovor
reds inte ut av någon vind eller
pust mitt hår

fastnar på rosten på taket av ett tåg

som jag finns till
där
som jag ligger still där
som kylan tränger genom kotorna
där

och alla andra förnimmelser trängs där längs…

som rosten färgar av sig på kläderna jag ser det inte nej men det känns
och det kommer att ses när jag reser
mig

bruna fläckar syns på ett par blå jeans

men jag reser mig inte än jag bara reser
och jag måste medge

jag känner mig svag och därför ligger jag kvar på tågets tak
låter mig svepas med när tåget börjar röra sig

hejdå vackra fasta stationer
hejdå slätter jag vet var jag har er
hejdå fotfästen



jag släpper taget

och struntar i resten.