Parfest och de numera gamlas utflugna barn framför en bar
en gammal bekant med ett lagom stort glas
frågar hur allt är om allt är bra
liksom buktalar
jodå jag förstår
lågkonjuktur och sånt
inte lätt
men kärleken då nä
saknas pojkvän?
Nej, pojkvän har jag ingen svarar jag
men däremot en egen
helare
i morse lät jag helaren lägga sina händer
på hela mig och hela mig
och jag blev hel
eller kanske inte helt hel men helare
nähe, hängde du inte med?
Du då, hur går det med din fruga
jag minns hur du hakade på
den näst bästa som fick dig att duga
hur du gav dig in i nåt
som enligt dom troende ska bestå
jaha, du är lycklig och så…
***
Vårt samspråk får brytas av en blåögd inspringande från en balkong
jag tittade ner, sa den blåögde, det var inte alls högt
jag såg ett staket i och för sig
men det var tillräckligt långt bort
jag tror inte jag skulle skada mig
om jag hoppade.
***
Inte det
sa jag och sprang ut genom balkongdörren
lutade mig över räcket och tittade ner
den blåögde har rätt
sa jag
och
.
.
.
.
.
.
.
.
tog ett steg.
