Här kommer ett svar på alla dina brev
kära Beatrice
äntligen
Inatt gjorde jag ännu ett besök i paradiset
inatt igen
stod jag vid balkongräcket eller stupet
om du så vill
och tog det där avgörande
steget
jag var inte rädd
när jag flög i luften
jag var inte rädd
när jag landade
och jag landade
inte i marken inte som jag minns det
men jag minns att jag hamnade
i paradiset
kära Beatrice
jag hamnade i paradiset
och det första jag tänkte på var vädret
att det var lagom, kanske tjugofem grader
behagligt och växlande molnighet
jag överraskades egentligen inte
men det som slog mig
var att det ovanför himlen
fanns ytterligare en himmel
och jag undrade
vilka som kunde tänkas hamna där
där stod jag och det slog mig hur bra skyltat det var
jag såg en skylt där det stod:
välkommen till besöksområdet
var god ställ dig vid krysset
och vänta på guiden
för en gratisvisning av paradiset
jag tittade närmare och såg att det i hörnet av skylten
stod med små bokstäver: made av en greve av Sverige
(eller inte made men han kom på idéen)
jag skrattade lite och ställde mig sedan vid krysset
i väntan på guiden
så efter en jordisk sekund dök han upp
ja, jordisk, för är det något man lär sig även på jorden
så är det att det vi kallar tid
är rätt så relativt
särskilt om man befinner sig i ett utomjordiskt paradis.
Guiden var lång, smal och såg ut att vara levande
han sträckte fram sin hand och presenterade sig:
hej, jag heter Guido och jag är din guido hehe
och sedan sade han att ordvitsar
är de enda skämt som består
och överlever både snabb och långsam död
och att de, trots att det till en början inte verkar så,
är helt oberoende av jordiska språk
nåväl, sa han, och frågade vad jag kunde tänkas vilja se
jag sa att jag inte visste vad
för jag hade aldrig sett ens bitar av paradiset
ja förutom i en dröm jag hade för ett tag sen
men det räknades inte
han sa att det fanns tre turer: tur ett, två och tre
och att han rekommenderade ett eller två
för om jag valde tre
fanns risken att jag ville stanna där
men det var trots allt helt upp till mig
jag frågade vad de olika turerna innebär
varpå han svarade att tur ett betydde
att jag bara fick följa med en snabb sväng
se en person jag ville se
och till slut ställa en fråga
men inte den om meningen med livet
tur två betydde att jag fick se några godbitar
utvalda för just denna dag
och ställa en fråga
utan restriktioner
jag fick alltså fråga om meningen med livet
och med tur tre - kom ihåg risken - skulle jag få se
hela paradiset.
Kära Beatrice
jag satte mig vid krysset och funderade
och kom på att det vore bäst att jag valde tur två.
Tur två sa jag varpå han sa: bra val
nu sätter vi igång
det var tyst när jag gick där efter honom
och för att inte verka osocial sa jag:
vad bra skyltat det var
han sa att det var klart
men att jag inte behövde bry mig om
att ge intryck och sånt
jag skulle bara följa med och slappna av
för i paradiset finns det inget
som heter pinsam tystnad
i paradiset behöver ingen vara ensam
men om man så vill får man vara helt tyst
eller helt enkelt ge sig av
välja evig tystnad
men man får också komma tillbaks
han sa att det var det som var tjusningen med paradiset –
fritt val
så efter en stunds tystnad såg vi ett hus med stor altan
och en skylt där det stod:
Morrison Hotel
Morrison Hotel, läste jag högt och frågande
och sedan såg jag självaste Jim sitta på altanen
han satt inte ensam utan med en annan man
och vid en närmare titt såg jag vem det var –
Chris Farley från Saturday Night Live!
Jag hörde att de diskuterade livligt på något främmande språk
så jag frågade Guido
men han sa att de inte var något att bry sig om
för de har diskuterat hett, ända sedan Chris kom,
huruvida det var smaklöst att skämta om Morrison
i filmen Waynes World 2.
Vi gick vidare och vid sidan av vägen såg vi en flicka
som lekte med färgglada glaskulor
hon tittade på mig och sa synd att du bara drömmer
men vem vet vi kanske ses igen nån gång i framtiden
kanske om du i verkligheten
vågar ta
det där klivet
sedan sa vi hejdå och jag frågade Guido
om det verkligen kunde vara så
att jag har försakat mitt liv
i att sitta i skuggan när det var soligt
i att tillbringa min tid i pauserna mellan
olika typer av
tidsfördriv
Guido frågade om jag verkligen ville ha ett svar
eller om jag hellre ville tänka igenom min fråga
du vet det är inte alltid bra att vara spontan
sa han och jag
kära Beatrice
jag bestämde mig för väntan.
Efter att vi sagt adjö till flickan
vek vi av vägen
och hamnade på en skogsstig
vi vandrade tysta
och vandrade och vandrade
utan att träffa på en enda annan vandrare
det enda vi såg var skogen
och vädret bjöd fortfarande
på växlande molnighet
när vi kom ut ur skogen såg jag en skylt där det stod Exit
Gudo sa att det nu var dags att ställa min fråga
och att han hoppades att jag hade tänkt igenom den
det hade jag, sa jag och frågade:
Du vet alla strumpor som försvinner
efter att man torktumlat dem
var tar de vägen?
Jadu, sa Guido, det är många som undrar just det
så nu ska jag tala om det för dig
det är nämligen såhär
