Plötsligt finner jag mig liggande vaken på sidan
mot en vägg i en säng utan trägavel jag vant mig vid innan
ingen gavel bara en resårmadrass med rundade ben på ett kalt golv
i ett annat land
på väggen har de lämnat kvar teckningar
undertecknade av ett barn
som antagligen sovit i detta rum
innan
klotter på väggen är väl inget
man tar hänsyn till vid besiktningar
av lägenheter som lånas ut till flyktingar
jag fuktar en trasa
drar över linjerna
men oljekritan har fastnat
olja försvinner inte i ett första tag
eller andra eller tredje heller
för den delen
nu är teckningen bara en fet fläck som glor på mig om morgonen
jag saknar mina affischer
jag lämnade på den rena väggen
hemma
i det land där jag sällan sjönk av skam
här skäms jag
över sneda blickar tanter och gubbar och unga riktar
jag vill säga ursäkta
för att jag fått låna lite mark
ursäkta för att jag upptar en liten bit av ert land
jag ska lämna tillbaka allt så snart jag kan
jag vill säga att jag kan så snart jag kan jag kan
men jag kan inte svenska
så jag säger inget
i stället missförstår jag vad kösystem betyder
jag känner inte till kölappar
jag går bara fram till en ledig kassa
tanten i kassan gapar och överröstar alla andra:
DU MÅSTE TA EN LAPP
FATTAR DU
EN LAPP
LAPP
Jag frågar en lapp till vad
på en blygsam engelska
hon ropar på en äldre tant
och ber henne visa
den äldre tanten tar tag i mina överarmar
hon tar tag och drar mig fram till en automat
där det kommer ut lappar om man trycker på en knapp
hon trycker på en av knapparna
och ut kommer en lapp
hon tar tag i min hand
trycker på mina fingrar
och säger
DRA
alla på Posten stirrar på flickan
som inte kan
även den snygga killen som jag sett går i nian
även han stirrar stirrar stirrar
jag är femton år och svettas
stora fläckar under mina armar
ursäkta att jag lånat en bit av ert land
jag vet att där sprack min chans med killen från nian
han kommer säkert peka ut mig i skolan
och skratta åt mig den borkomna utomjordingen
med sina kompisar
han sneglar på mig och ser säkert att jag tillhör en lägre klass
alla människor är lika värda men inte jag
ursäkta allt jag lånat jag ska lämna tillbaks
tillbaks till ett klassamhälle jag trodde var borta
men det var förstås en del av en annan historia
jag läst i ett land som inte ens bär samma namn
fuckingjävlakukJugoslavija
ja visst ja ursäkta
ursäkta mitt språk och ursäkta att jag
är jag att jag får låna lite plats
mina skor är inte så stora de tar inte upp så mycket yta
jag ska ju ändå tillbaks
landet och kompisar och pappa väntar
jag ska tillbaks
jag lånar bara lite plats.
