Du får inte välja dina rädslor själv
det är rädslorna
som väljer dig
står det i en av underrubrikerna
eller nej inte det
mellanrummen i brödtexterna
bildar mönster
där
jag är medveten
att de bara är i mitt huve
antagligen.
Jag vill vara kvinnan med falkögonen
två komma fyrtiofem i stället för den vanliga
ettan
jag vill vara den kvinnan
och se tornadona långt innan de kommer fram
när jag är i ett land där jag inte är bosatt
och det är inte ofta
jag vill kunna se varningstexterna på cigarettpaketen
redan när de står i hyllan
jag vill vara den kvinnan
eller förresten
det vill jag inte alls
en sån synskärpa kan aldrig vara bra
jag skulle säkert bara drabbas av
huvudvärk och andra biefektter
jag vill inte vara den kvinnan
men kanske en av hennes vänner
och hon skulle säkert varna mig
om hon såg något jag var tvungen att se upp med
hon skulle säkert det
varför skulle hon inte?
varför inte hon verkade rätt snäll på bilden
blond och käck och leende
tänk om jag vaknade
och när jag sedan var på väg att borsta mina tänder
såg mig själv i spegeln
blond, käck och leende
och jag såg perfekt
kanske inte två komma fyrtiofem
men det vanliga ett
och jag tyckte det var äckligt att röra vid ögonen
jag kunde inte förstå hur de där kan använda linser
jag skulle aldrig det
fast det skulle aldrig slå mig såhär innan frukosten
när jag stod där framför spegeln
Blond, käck och leende
oduschad men ändå fräsch
hårlös på insidan benen och på väg
till ett riktigt arbete
på väg att rasta hunden
innan jag lämnar den till hunddagiset
kvinnan där
Josefin
hon är typ min kompis
hon är också käck och blondin
hon frågar hur det är och säger
att vi borde ses oftare
ta en fika på en vardagkväll
varför inte
ja, säger jag, varför inte det
hejdå och ta hand om Loffe
säger jag om hunden
för det är så den heter
Loffe
det var inte jag som kom på namnet
det var min atletiske pojkvän
precis innan han berättade
att verklighetens Loffe
varit en duktig trummis på sextiotalet
eller var det sjuttiotalet
jag minns inte
men trummor spelade han
så mycket minns jag
tänker jag när jag är på väg till mitt trevliga arbete
som jag fick för att jag var socialt kompentent
jag var glad och jag ringde
de gillade mig och jag fick det
men innan jag fick jobbet
var jag på en resa i Indien
flera månader
träffade bybefolkningen
jag kunde inte språket
men kommunicerade ändå på något sätt
det var där mitt intresse för det annorlunda väcktes
innerst inne är jag nog inte svensk
de gillade mig
bybefolkningen
i Indien såg jag folk som höll handen
och de var män
jag förvånades till att börja med
men vande mig sen
kunde gå förbi utan att rycka på ögonbrynen
sen så kom jag hem
sökte jobbet och fick det.
Vaken igen.
Mörkhårig och allmänt rädd
inåtvänd
gör anspråk på att kommunicera med omvärlden
men det är svårt, ofta går det inte
missförstånd och sånt där
jag ringde en gång när jag verkligen ville ha ett arbete
som verkade vara gjort för mig
ja förutom delen med social kompentens
jag skakade
så de sa att tjänsten var tillsatt
jag provade aldrig igen
jag gör regelbundna besök hos optikern
linser som kostar skjortan var sjätte månad
eller inte skjortan men ändå en del
jag borde göra avdrag för det
om jag hade ett arbete
säger jag till min kedjerökande pojkvän
och försöker att inte låta bitter
men upptäcker att jag gör det
fan i helvete
det kanske borde finnas arbetssökarläger
så jag kunde lära mig att så smärtfritt som möjligt
kunna låtsas vara någon annan än mig själv
kanske kunde jag färga håret
vaxa benen, le och vara käck
vakna igen
se mig i spegeln
och le
och
fan
gå och lägga mig igen.
